Operationen gjord, och det var inte så farligt som jag trodde att det skulle vara. Alla sköterskor var så otroligt duktiga på att lugna ner mig och stötta mig och förklara så tydligt och klart vad som skulle ske så jag kände mig jättesäker i allt som skulle ske, eftersom jag själv är ett litet kontrollfreak och som freakar ut TOTALT  om jag inte vet vad som kommer att hända... Det mest komiska var det att radion var på i operationssalen, och det är tyvärr bara vissa som kommer att förstå det här, men då kommer Bruno Mars låt when I was your man på radion och haha...jag håller just då på att somna in men, det var rätt komiskt. Kan iallafall nämna att denna lite deppiga låt fick mig att återuppstå på partykryssningen i april, ja jisses. 

MEN GOTT FOLK! Jag överlevde operationen och är riktigt stolt över mig själv. Nu har jag tre stycken hål i min buk men det försöker jag inte tänka på. Öm som bara den men får morfin mot smärtorna, vilket är bra annars tror jag inte alls att jag skulle stå ut med denna smärta. Låg dock på uppvaket från kl 06 till 13 så, blev något orolig men det var för att jag hade oregelbunden puls och för att den var väldigt låg så då ville de övervaka mig lite längre. Själva operationen tog ca 45 minuter, dock så fann de inget som kan orsaka den smärtan som jag beskriver. Wierd. 

 

Fina Ceci kom och piggade upp mig med chips, tidningar, godis och det bästa av allt - SUSHI <3