Ja, så kan man kalla det - eller kalla det vad f'n ni vill, men det är just det rätta uttrycket som speglar lilla Haparanda utåt nu för resten av Sverige. Lilla, trygga och idylliska Happis, vad är det som händer egentligen?! Innan allt detta kaos startade så var man rätt stolt ambassadör för Haparanda, det var kul att berätta om Haparanda och gränsen och allt liksom men nu, nu skäms man nästan för att svara på den frågan vart man kommer ifrån. Jag vill inte bli ihopkopplad med sånt. Det är så otroligt sorgligt. Hoppas att Haparanda hittar tillbaka till det de en gång var. Gårdagen var ju bara droppen. Skrämma folk på det där sättet - speciellt barn och ungdomar. Jisses. Mitt hjärta blöder, jag känner verkligen med alla som fick uppleva den skräcken och förtvivlan igår..

 

*

 

För övrigt var gårdagen OKEJ om man bortser från att jag var orolig typ, hela tiden. Svårt att vara uppdaterad när man bor 120 mil bort men..tur att allt gick bra och att de grep mannen. Jag hade skådespelarträning igår på morgonen, sen iväg på massage. Det var otroligt skönt och avkopplande - precis vad jag behövde igår. Sen tillbaka till skolan för vokaltekniskt arbete - man bara flänger och har sig hela tiden! Jessica var här och hälsade på i onsdags, det var jättekul! Vi minglade med Maud och åt och drack gott, superkul. Även jättetrevligt att träffa Jessica, det var längesedan!

 

Nu skall jag iväg.

PoK