Om man börjar tappa tillit för vissa personer, så är det som att man har sin öppna hand full med sand så sanden bildar en liten hög över handflata och fingrar, om man helt plötsligt särar fingrarna så kommer sanden att rinna av, men viss sand kommer att stanna kvar över fingrarna och handflatan, tänk sen när den sanden också försvinner?

*

Hemsk natt! Hemska drömmar! Åh fy :( Jag somnade ungefär någongång vid 2 tiden igår, och jag var så trött så att jag somnade direkt då jag lade mitt huvud på kudden. Redan klockan 3,15 så vaknade jag upp, kallsvettig och andfådd - drömt en mardröm? Ja, tydligen. Jag somnade om och då sov jag rätt så länge eftersom jag somnade och sov så djupt. I drömmen blev jag jagad av någon äldre man, runt 50 någonting tror jag. Han påstod att jag hade stått i skogen och kikat in genom hans stugfönster, han trodde att jag var en spanare från polisen. Jag var helt oskyldig, jag hade bara plockat lite bär i skogen då han fått syn på mig, men han däremot var inte alls oskyldig. Väl när han fick tag på mig så frågade han hur mycket droger jag sett på hans bord då jag tittade in i huset, då svarade jag inga alls eftersom jag aldrig kikade in genom hans fönster. Men han trodde såklart att jag ljög. Men då visade det sig att det var någon som hade stått och kikat in genom hans fönster den eftermiddagen och som då hade larmat polisen, så när vi står där på hans bakgård och han håller ett fast tag om min tröja så hör vi sirener. Jag hann inte riktigt reagera innan jag var i hans lilla stuga, inlåst och livrädd där jag satt under ett bord. Han sa att han inte ska göra mig illa, han vill bara inte vara ensam då polisen kommer och hämtar honom. Han ville ha mig som gissla istället för att vara ensam då han blev gripen, och han blev väl medveten om det. Han gick runt i huset diskret och inte för nära fönstrena heller, men för att se hur många poliser som verkligen var utanför han lilla, enkla stuga. Han fick det till 16 stycken och då började jag bli rädd. Han brusade upp sig och fick panik. Hans lilla stuga var verkligen lyhörd och då han hörde hur någon laddade sitt vapen så fick han sån panik så han tog fram sitt vapen som han tydligen gömde i ugnen. Då blev jag tyst. Tvekade först lite på ifall jag skulle våga mig att ställa mig upp och gå fram till honom, men han sa ju att han inte ska skada mig så jag tog försiktiga steg upp från golvet, lugnt och sansat så att poliserna ser att det är en till i stugan. Jag räckte fram handen för att ta ifrån han geväret, ena stunden stod jag där framför honom och såg in i hans tomma blick, nästa stund så höll han fast runt min överkropp och så kände jag vapnets kalla tänning emot min tinning. Då visste jag verkligen inte vad som höll på att hända, jag försökte komma loss från hans grepp men det gick inte, det var omöjligt. Han såg hur poliserna utanför började röra sig närmre stugan och jag kände hur hans puls bara ökade och ökade. Jag försökte få honom att lugna ner sig men det gick inte. Då hans mobiltelefon började ringa så bad han mig att ta upp den ur hans bakficka och svara för honom, jag lade telefonen nära hans öra men han släppte inte taget om mig, han lättade inte ens utan snarare så blev greppet ännu starkare. Mina tankar hann gå 3457752 varv runtom i mitt huvud då han kastar sin telefon i golvet och den går i 1000 bitar. Jag sväljer, har gråten i halsen men jag bestämmer mig för att inte gråta. Varför skall jag gråta? Han lovade att inte skada mig. Utanför hör man polisernas oroliga sorl medans mannen som håller i mig börjar oroligt gå runt med mig över den lilla stugans yta. Poliserna blir tysta, ovanligt tysta, man hör hur alla laddar sina vapen. Vad fan är det som händer? viskar jag, och första skottet avlossas. Perfekt skott som träffade honom i pannbenet. Jag däremot, blev täckt av hans blod och hamnade på golvet. Adrenalinet pumpade i min kropp, tänk så hade de skjutit fel person? När jag vaknade imorse, skadade jag och mitt hjärta pumpade som bara den. Så här går det när man pluggar det jag pluggar, man får traumatiska men för livet.

*

Trots min "traumatiska" natt så känner jag mig ändå rätt så pigg idag, jag har varit ute och joggat i ca 2 timmar trots min förkylning, tror mest dock på att det är mest allergi men känner mig lite hängig faktiskt. Men skönt var det :) Rensa tankarna lite, och ta ut sin ilska. Det är ju värsta terapin att få jogga, även sjunga och dansa är det för mig. Göra saker som jag mår bra av! Just nu så sitter jag hemma, just kommit ut från duschen och borde verkligen göra någonting vettigt. Igår skickade jag in min mobil på lagning för jag dampade lite så den gick sönder. Oops. Så nu har jag min finska mobil. Yepyep. Dagen bjuder på lite plugg känner jag att jag måste göra, sen skall jag med en musikalväninna och köpa balklänning och tillbehör i Farsta, det skall bli kul!

*



Du om någon borde förstå att man inte gör såhär emot mig..