Kul liv, haft migrän hela jävla natten är astrött men ändå så har man tjugoelvatusen saker att göra och tänka på. Förstår mig inte på människor som pressar en så jävla mycket. Verkligen inte. Hur de ens ids göra det, hur har de mage att göra det? Förstår jag inte, nej nej.

Mina minnen kommer och går,
några bleknar för varje år.
Vissa känns så starka,
som om allt var igår.