Alltså herrejistanes vilken dag, jag förstår inte att jag fortfarande står på benen! En alldeles för händelserik dag med tanke på de få timmarna jag sov inatt. Cirka 4 timmars sömn blev det nog, javisst. Sånt är livet! Det händer ibland, men jag är faktiskt inte trött, har bara sjukt ont i mitt lilla huvud. Vaknade tidigt imorse för att fixa mig inför ett möte ute i Jakobsberg. Jisses vilken resväg det var, alltså jag brukar vanligtvis inte åka pendeltåg, men det är ju typ coolt, likadan som en tunnelbana, fast tunneln saknas (fast ibland kommer det faktiskt en och annan tunnel när man åker in till Stockholm C). Resvägen för dagen blev iallafall buss här nerifrån hållplatsen in till Slussen, där jag bytte till tunnelbanan mot Mörby där jag hoppade av vid t-centralen, styrde min kos genom den långa gången emot centralstationen och fortsatte förbi spottkoppen och till pendeltågen. Huh! Inte var det lätt att hitta mitt pendeltåg heller för någon tönt har kommit på att det skall finnas 100 spår och 34653 olika tåg, då både pendeltåg och vanliga tåg. Smått irriterad och frustrerad, så hittade jag faktiskt tillslut min pendel och åkte iväg. Det tog ca 20 minuter, väl framme i Jakobsberg så var det strålande solsken, och jag stressade som vanligt i onödan. Men vad är det för vits att säga en tid till någon när ingen jävel kan hålla tiden??? Jag hatar att komma försent och jag ogillar personer som inte kan hålla bestämda tider. PUNKT. Efter många om och men så hittade jag rätt och satt och väntade väldigt länge pga personer som inte kan hålla tiden. Gissa hur jag kände mig. Förbannad, jäkligt förbannad. Gav onda blickar, det är kul.

*

Dagens goda gärning och mest traumatiska händelse för säkerligen hela veckan (hoppas jag), var att jag mötte en överförfriskad äldre man på vägen hem. Han vinglade lite hit och dit och när jag gått förbi honom med väldigt skeptiska steg hör jag en duns och han ligger i diket. Jag skyndar mig fram till den äldre mannen som slagit huvudet i fallet. Jag försöker få kontakt med honom och han är vid medvetandet men försvinner ibland. Ringer ambulans. Är rätt så stolt över mig själv och lugnet jag höll under hela situationen! Applåder till mig! Som jag brukade säga till mina elever förut när jag var ridlärare: Klappa er själv på huvudet - ni har varit jätteduktiga idag! :) *Stolt*.

*

Avslutningsvis så avslutade jag denna händelserika dag med trevliga personer på Söder, med god mat och dryck. Trevligt var det! Bra avslut, nu måste jag sova. Har massage klockan 10,00 imorgon igen, najjsers! Sen bär det av till IKEA vid Kungens kurva, hell yeah!



K Y S S