Ja, det kan man verkligen säga. Haha. Stackars kille... Jag var påväg till gamla stan från hötorget med tunnelbanan. Stod och väntade på tuben som skulle komma om ca 3 minuter samtidigt som jag pratade med min kära mor och diskuterade lite om julklappar. Bredvid mig till vänster står det en kille och sneglar ODISKRET på mig och pratar i sin telefon. I samma veva som tuben kommer in till plattformen så avslutar han sitt samtal medans jag fortfarande står och pratar med mamma. Jag går fram till dörrarna och väntar på att de ska öppnas. Han segar som bara den och ställer sig bakom mig. Jag lägger inte märke till det men han segar som bara den bara för att jag skall gå före och sätta mig innan honom. Jag väljer ett säte där alla fyra sätena är lediga. Han sätter sig såklart mitt emot mig, host. Genomtänkt och desperat? Javisst. Tillslut så avslutar jag samtalet med min mor och då direkt börjar han att fråga mig en massa saker. Han började med att säga att jag var otroligt, otroligt vacker. Hmm? Han sa att jag var så snygg där jag stod på plattformen med mina röda jeans, svarta sexiga jacka och mitt platinablonda hår. Herregud. Jag förstod direkt vad han var ute efter. Vilken desperat kille, jag svarade på en del frågor eftersom jag tyckte väldigt synd om honom. Dock, så skulle han aldrig ha en chans på mig med det där påflugna sättet. Nej, och åter nej. Haha, tillåt mig att skratta. Nej uscha, stackars kille. Ja de var dagens. Seriöst, inte försöker man flörta så? Eller??



Kvällens konsert gick väldigt bra, kan inte annat än att vara nöjd över min prestation.
Nu lite film, koppla av, hemmaspa och sedan försöka sova om man slipper alla mardrömmar.

Puss och kram