Monolog

Tror ni inte att jag kan se blod! Tror ni att jag är så svag... Å... Jag skulle vilja se ditt blod, din hjärna på en träkubbe - jag skulle vilja se hela ditt kön simma i en sjö som den där... Jag tror att jag skulle kunna dricka ur din huvudskål, jag skulle vilja bada mina fötter i din bröstkorg och jag skulle kunna äta ditt hjärta helstekt! - Du tror att jag är svag; du tror att jag älskar dig, därför att min livsfrukt åtrådde ditt frö; du tror att jag vill bära din avföda under mitt hjärta och nära det med mitt blod - föda ditt barn och ta ditt namn! Hör du, vad heter du? Jag har aldrig hört ditt tillnamn - du har väl inte något kan jag tro. Jag skulle bli fru "Grindstuga" - eller madame "Sopbacke" - som du, som bär mitt halsband, du dräng, som bär mitt bomärke i dina knappar - jag dela med min köksa, rivalisera med min piga! Å! Å! Å! - Du tror att jag är feg och vill fly! Nej nu stannar jag - och så må åskan gå! Min far kommer hem ... Finner sin chiffonjé uppbruten ... Sina pengar borta! Så, ringer han - på den där klockan ... Två tag för betjänten - Och så skickar han efter länsman ... Och så talar jag om allt! Allt! Å, det ska bli skönt att få ett slut - bara det ville bli slut! - Och så får han slag och dör! ... Så blir vi slut allihop ... Och så blir det lugn ... Ro! ... Evig vila! - - - Och så krossas vapnet mot likkistan - grevesläkten är slocknad - - Och betjänt-ätten fortsätter på ett barnhus ... Vinner lagrarna i rännstenen och slutar i ett fängelse!