it's not even worth it...

..MEN VARFÖR GÅR MAN RUNT OCH SLÖSAR SIN ENERGI PÅ DET DÅ?!

Kanske för att man är rädd för att vistas på vissa platser utan någon annan person i närheten. Då syftar jag på en nära person som vet hur man både funkar i vissa situationer och hur man mår allmänt. 
Det är så tragiskt att det kan uppstå såna situationer, att man till och med är rädd på en plats där det är självklart att man ska vara trygg, det ska vara en lugn och trygg miljö.


Men det har ändrats; DRASTISKT. Men det tragiska i hela situationen är ju att, vissa personer inte förstår att de är dom som gör fel. De skyller bara på andra. Inte tacksamma för någonting, de bara tar UTAN att ge något tillbaka.. Det är just det här, och mycket annat, som gör en så frustrerad. Just nu är det ju tydligen JAG som bär skulden på allting, som inte ens har gjort ett enda jävla skit ?!


Människor som bara skyller ifrån sig hela tiden, de är rädda för att se sanningen. De är rädda för de vet att de är de själva som ställer till med allting, men de erkänner inte. I såna här stunder, då behöver man nära och kära som stöttar en, igenom allt det jobbiga, och som tur så har jag det. Jag har riktiga vänner som alltid finns där ifall man behöver dem. Det är jag så otroligt tacksam över.


I hela det här dramat, så har jag inte vunnit eller förlorat någonting, fast man känner sig så jävla kränkt så man kanske har förlorat någonting ändå? Kanske den säkra fasaden man hade byggt upp, de som visar en utåt hur man känner sig. För just nu, så känns det som den har rasat. Jag vet inte, men jag förstår inte hur människor kan leva med sånt här på sitt samvete, jag hade då aldrig klarat av det.. 


SÅ, jag hoppas innerligt att vissa personer inser vad de egentligen har gjort, och försöker fixa det, eftersom det inte går att prata med dem. Jag är tusen gånger bättre än vissa människor, jag nämner inga namn men de flesta vet ändå vad jag syftar på.
MEN, nu orkar jag verkligen inte slösa min energi på såna som bara tar utan att ge något tillbaka, energislukare kan man kalla dem med ett finare ord. Nu är jag i Gävle, på söndag/måndag reser vi vidare till Sveriges fina huvudstad Stockholm. Vi ska leva i nuet, ingen kan ångra något man gjort bakåt i tiden och vi kan inte förutspå vår framtid på egen hand, men vi kan förändra. Så, från och med nu ska jag försöka ignorera sånt här för det tar så mycket på psyke och inte minst på din energi. Done! :)
 
 

P&K
 
 
Trackback

RSS 2.0